"Vi ska hålla ihop vad som än händer" , det ska vi men inte på samma sätt längre och inte än på ett tag. Just nu är mina känslor helt upp och ner, jag vet inte hur jag känner och mår. Jag ville vara med dig, det skulle vara du och jag. Vi skulle bli gamla ihop, det sa du själv. Vad hände? Allt gick åt helvetes fel. Jag vill spola tillbaka tiden, till den dagen vi blev tillsammans så jag kunde ändra på det som har hänt. Men det är ju omöjligt. Jag vill älska dig, på det sättet. Jag tänker hela tiden, "allt du sa"... Allt du har sagt till mig, om nu tid och framtid, det är borta, allt är borta. 
Vad ska jag göra? Hur ska jag reagera? Reagerar jag som man ska reagera?
Den kärlek jag har fått uppleva är den bästa jag någonsin kommer vara med om, känns det som. När du slutar med det du gör, kanske det kan bli du och jag nån gång. Jag säger inte nu, verkligen inte nu, inte än på länge, men det kan hända. Vi skulle trots allt bli gamla ihop. Jag kan inte sova, jag har legat vaken hela natten, jag har sammanlagt sovit 4 timmar i natt. Jag vill sova, jag vill må bra....... med dig. Jag älskar dig. Vi sa ju att vi skulle pussas på 12 slaget på nyår, vi sa så mycket, det var så mycket planeringar. Vad händer med dom nu? Dom är borta, det kommer inte hända. Nu. Jag älskar dig så mycket, det vet du, det kommer jag alltid att göra! Du är bäst, trots det du gjort.