Jag har svårt för att vara glad utan dig. Det är jobbigt. Jag tänker så mycket. Bara negativt. Ingen ser det jag ser. Jag ser kärlek, dom ser mig inte. Dom behöver inte höra av sig, men jag måste. Det är bara jag jag jag. Hon ser inte ens en anledning till att försöka göra det här bra. Jag försöker. Jag vill inte dit, varför ska jag dit? Jag ser absolut ingen anledning, jag tror inte ens du vill ha mig där av rätt anledning. 
Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag förstår inte hur, jag kommer aldrig förstå.